Citronmuffins.
Man kan ju inbilla sig att man är nöjd och att man tycker om att skriva långa inlämningsuppgifter och att jag aldrig önskar att jag satt någon annanstans än här. Och ignorera att jag egentligen inte vill gå på denna utbildning, att jag saknar motiverade studiekompisar, och ibland undra hur det skulle vara med en roommate. Nu menar jag inte att det är dåligt här, men, det skulle kunna vara bättre. Det är inte precis såhär jag vill ha det. Jag vill inte bli dagistant, såå varför går jag på denhär utbildningen igen? Att jag slösar bort tiden tror jag inte, jag har lärt mig otroligt mycket här i Jakobstad, men jag tror att jag skulle ha kunnat göra mycket annat också. Ska jag då fortsätta bo i denhär staden som jag nu börjar få läidon av, eller ska jag avbryta dessa studier som jag kämpat med i snart ett år? Det är ju inte så att jag inte alls tycker att studierna är intressanta, men det känns som att de inte leder någonstans. Det känns som att jag himlar med ögonen och tänker "joo, alla andra men inte jag", varje gång någon föreläsare säger att "sen när ni jobbar på dagis resten av livet"...
Ska man lyssna på mamma som säger att det vore bäst att gå klart denna utbildning och sedan söka sig till något annat man vill studera? För det är bara bra med en utbildning och grund att stå på. Men om jag ändå inte tänker jobba inom denna branch annat än kanske något år, och jag tror inte att det är så svårt at få jobb på dagis utan utbildning, så är det då inte vettigare att börja studera och sikta på det jag verkligen kan tänka mig att jobba med i framtiden? Problemet har ju länge varit att jag inte vetat vad det är jag vill göra, men nu tror jag att jag börjar få det klart för mig. Eller inte alls. I alla fall vet jag att jag inte vill bli det jag utbildar mig till nu. Och då skulle det väl enligt logiken vara passande att byta bana?
Men tre år är ju ändå inte så mycket. Snart bara två. Men tänk på all energi och allt arbete som ska läggas ner. All stress och alla timmar. Är det värt det? Jag tror ändå att det i slutändan inte kommer att spela så stor roll vad jag väljer. Två år hit eller dit, vad gör det om hundra år när allting kommer kring...
Nu ska jag sluta grubbla och äta en citronmuffins istället.