En elefant balanserade.
Balans, allt handlar om balans. Jag har tänkt mycket på att inte ta på mig för många uppgifter på sistone. Och jag tycker det är så svårt att säga nej. Som att jag inte ställer upp för andra och är självisk och inte bryr mig. Men jag bryr mig visst. Jag har bara börjat tänka på att jag ska bry mig om mig själv också. Hur mycket jag egentligen orkar med. Så jag har försökt tacka nej ibland. Ändå sitter jag många gånger med alltför mycket att tänka på och för många saker att hålla reda på. Hur blir det alltid så?
Och när man säger nej till något måste man ju självklart ha en vettig, jättebra och godtagbar ursäkt. Hur svårt kan det vara att bara säga "Nej det vill jag inte." Punkt. Man går alltid runt på något vis. "Jag vet inte, jag ska fundera på saken, om nu ingen annan riktigt vill, jaa men kanske..." Då man alltid ska vara alla andra till lags. Mera själviskhet åt folket! Näänå det var väl inte så jag menade. Men jag ska nog öva på att säga ett klart och tydligt nej nästa gång jag inte vill ställa upp på något.
Jag tror att man måste ta det lugnt också för att orka göra saker. Och för att orka göra saker fullt ut. Om man har för mycket att tänka på blir allt lite slarvigt och halvhjärtat. Om man dessutom stressar upp sig för minsta lilla uppgift och måste göra allt så bra som det bara går så blir det bara jobbigt.
Så, jag har två saker att bli bättre på. Lära mig att säga nej utan att få dåligt samvete. Och försöka att inte ta allting så allvarligt, allt måste inte gå galant. Sen är det ju inte så bra att bara ligga på soffan och lata sig heller. Passligt. Lagom. Tillräckligt. Balans.
Och lite Elvis.