Kära dagbok.

Alltså, jag är som sagt ingen förespråkare för att fara på länk, jag tycker mest det är trist och jobbigt. Men i förrgår fick jag faktiskt en lite positivare syn på det hela! För det första orkade jag hela vägen utan att dö av andnöd, för det andra så insåg jag att man inte ska tänka på att man springer och att det bara är jobbigt. Man ska ju titta på träden och havet och fundera över livet. Haha. Då är det inte lika farligt.

 

Bör också nämnas att orsaken till min plötsliga iver för löpning beror på att jag och Heidi har anmält oss till Tjurruset i oktober. Det är i Sverige, 10 km genom skogar och lerpölar. Det ser vi fram emot!